Hjärntrusten - med ledare, för ledare

Välkommen till ett frukostseminarium med mannen som kommit Ingvar Kamprad närmast av alla

Bara en månad innan Ingvar Kamprad får sin tredje skånska doktorshatt - denna gång av medicinska fakulteten, tidigare av agronomerna på Alnarp och första gången redan 1983 av ekonomerna på filosofiska fakulteten - har Hjärntrusten bett tidningsveteranen Bertil Torekull att komma till Lund och ge sin oförblommerade syn på mannen och hans verk.

Skälen är flera och inte bara den ständiga aktualitet som tycks vidlåda den ännu febrilt aktive 84-årige skaparen av det globala möbelimperiet. Torekull utkom redan 1998 med den enda auktoriserade berättelsen om Kamprad, Historien om IKEA. Boken toppar via nya och uppdaterade pocketupplagor alla andra företagsbiografier och har inklusive ljudversionen sålts i över 130 000 exemplar bara i Sverige, de på snart 20 andra språk utgivna upplagorna alltså oräknade.

Bertil Torekull, som kontinuerligt träffar Kamprad och följt IKEA under lång tid inifrån, har döpt sin föreläsning till ”Historien om ett varumärkes ständiga pånyttfödelse”. Det handlar då inte bara om hårdfakta hur en ensam 17-årings blomfröfirma på mindre än 70 år och med grundaren dynamiskt och handgripligen ännu påverkande utvecklingen, växer till en multinationell jätte som omsätter över 210 miljarder med mer än 130 000 medarbetare fördelade på ett 40-tal länder belägna på alla kontinenter utom Afrika och Sydamerika (”det får nästa generation ta tag i” säger han).

Det handlar än mer om hur IKEA successivt förnyar och ger sitt varumärke fördjupad innebörd samtidigt som trofastheten gentemot ett antal grundläggande ”småländska” värderingar bara förstärks. Eller annorlunda uttryckt: ju mer globalt företaget blir desto fastare roten i Älmhult där Linné står staty som bevis på att segt svenskt varumärkesbyggande är ett historiskt arv. Och mitt i finanskrisen tycks möbelgiganten kröna sin bana med ständigt ökad omsättning, bevarad vinst och fortsatt självfinansiering. Eller som Kamprad sa till föredragshållaren nyligen: Jag har aldrig känt större tillförsikt inför framtiden än nu!

Hur skapades detta mirakel? Hur blev en möbelfirma Sveriges största matexportör? Hur kan man få ett varuhus i Haparanda att blomma och lyfta en hel region, vad händer i det ännu så laglösa Ryssland med miljardinvesteringar på spel och viktigast:

Vad händer med IKEA den dag ”den gamle” stiger åt sidan?

Alla dessa frågor är Bertil Torekull beredd att försöka besvara och han inbjuder åhörarna både på plats och innan att formulera andra frågor. Välkommen till en spännande morgon.

Föreläsare

Bertil Torekull har lundensisk anknytning genom att vara hedersledamot av Blekingska och Östgötska nationerna. Han är bosatt på Österlen varifrån han skrivit boken Livet var en dröm på Brantevik. Han har tidigare varit chefredaktör för så skilda tidningar som Vecko-Revyn, Veckans Affärer, Östgöta Correspondenten och Svenska Dagbladet och grundade 1976 Dagens Industri. Han älskar att skriva krönikor i Ystads Allehanda, äger fem vindkraftverk och fyller snart 79.

Tid och plats

Torsdagen den 22 april 2010, klockan 08.30-10.00 på Filmstaden, Västra Mårtensgatan 12 i Lund

Anmälan och pris

Anmälan senast den 20 april till [email protected], eller på

telefon 046-151080

Frukostseminariet kostar 450 kronor (exkl. moms), inklusive frukost.

Häromdagen skrev några politiker ett inlägg på en helsida i SvD (21/2) under rubriken Svensk medicinsk forskning hotad. Några dagar senare meddelade AstraZeneca att man kommer att genomföra stora nedskärningar och att anläggningen i Lund skulle läggas ned, något som tycktes bekräfta farhågorna i artikeln.

Men kvaliteten på svensk medicinsk forskning är inte och har aldrig varit direktavhängig av svensk läkemedelsindustri. Historiskt sett var den medicinska grundforskningen som starkast under efterkrigstiden och fram till mitten av 80-talet - under en period då svenska läkemedelsföretag inte existerade eller levde som små obetydliga förhoppningsföretag. Under denna tid tilldelades 4 svenskar Nobel-pris, svensk medicinsk forskning uppmärksammades internationellt (på ett sätt som inte är fallet idag), och en lång rad framgångsrika läkemedel togs fram på basis av upptäckter av svenska forskare. Några exempel: Heparin, Xylocain, Bricanyl, DOPA, Zimeldin, Cipramil, Losec/Nexium. Ur dessa och en rad andra viktiga upptäckter (t ex av prostaglandiner och av olika neurotransmittorer i CNS) växte de svenska/nordiska läkemedelsföretagen fram till de industriella giganter de är idag. De FoU-insatser som ledde fram till dessa produkter skapade alltså företagen. Det är inte och har aldrig varit läkemedelsföretagen som lagt grunden till svensk medicinsk forskning - tvärtom. Hästen drog vagnen - men på senare år har det växt fram en föreställning om att det är vagnen som ska dra hästen.

I själva verket har de stora nordiska läkemedelsföretagens framväxt varit tidsmässigt förknippad med nedgång i kvaliteten på svensk medicinsk forskning (mätt i citeringsfrekvens, ett mått på internationellt genomslag). Om det finns ett orsakssamband mellan industriell framgång och minskad kvalitet på svensk grundforskning kan man diskutera. Men det finns ingen anledning att tro att den medicinska forskningen i Sverige står och faller med läkemedelsindustrin - tvärtom. Framgångarna för svensk medicinsk forskning under decennierna efter kriget berodde inte på att vi då hade större forskningsresurser. Framgångarna berodde enligt min mening på det sätt på vilket forskningen i Sverige var organiserad under denna period. Det borde vara av intresse att ta reda på vari skillnaderna bestod och att försöka lära av detta.

Detta är speciellt angeläget eftersom Big Pharma (alltså de stora internationella läkemedelsföretagen) har problem. Gigantiska intäkter under en lång följd av år har skapat företagsdinosaurier som saknar rörelseförmåga och förmåga till anpassning. De har unikt stor kompetens på produktion, marknadsföring och försäljning men har tappat sin förmåga att leverera banbrytande forskning och nya produkter. Företagens förstelning tar sig två uttryck: dels kommer det inte fram några nya läkemedel (vilket snabbt kommer att urholka deras finansiella bas och framtvinga nedskärningar) och dels är de stora bolagen hjälplösa inför generikaföretagens attacker. De kommer inte att överleva i nuvarande skepnad. Man kan ana ett framtidsscenario där nya läkemedelsidéer tas fram av små, forskningsintensiva företag, och där de många generikaföretagen gör de stora vinsterna (eftersom deras omkostnader är låga). De som överlever av gamla Big Pharma företag är de som kan utnyttja sin kompetens som producenter och marknadsförare av produkter från små forskande företag. 

Idag och sedan något decennium tillbaka har den medicinska grundforskningen främst fungerat som leverantör av kompetent arbetskraft till läkemedelsindustrin, medan idéöverföringen från akademi till läkemedelsindustri inte har fungerat särskilt väl. Det är inte omöjligt att vi om ytterligare något decennium är tillbaka i den situation vi befann oss i under efterkrigstiden, dvs att vi åter spänner hästen framför vagnen. För att det ska lyckas krävs eftertanke - men statligt stöd till en krisande läkemedelsindustri är inte rätt medicin.