Hjärntrustens blogg har flyttat till

http://www.hjarntrusten.se/blogg.aspx

Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, kommer till Hjärntrusten 20110420

Det krävs goda chefer för att det ska fungera väl på arbetsplatserna och för att medarbetarna ska må bra. Chefen har en nyckelroll för att medarbetarna ska få utrymme att utvecklas, känna tillit till sin förmåga och våga bidra med nya idéer. Kunskap och förmåga att tänka nytt är vårt främsta konkurrensmedel på en global marknad. 

Unionen är Sveriges största fackförbund i det privata näringslivet, med närmare en halv miljon medlemmar i nära nog alla branscher inom såväl industri- som tjänstesektor. Unionen organiserar medlemmar på alla nivåer på arbetsplatsen, däribland cirka 80 000 chefer.

Föreläsare

Foto: Urban Orzolek

Cecilia Fahlberg, som är ordförande i Unionen sedan 2008, har sedan sitt tillträde drivit frågan om hur man bygger goda och effektiva företag. Unionen förespråkar ”närvarande” chefer, dvs. chefer som finns i eller nära den operativa verksamheten och som håller medarbetarna informerade om strategiska och långsiktiga mål.

Chefens närvaro skapar trygghet på arbetsplatsen och ökar medarbetarnas beredvillighet att medverka i det nödvändiga förändringsarbetet.

Cecilia Fahlberg är även ordförande i PTK, förhandlings- och samverkansorganisation för cirka 700 000 privatanställda tjänstemän i 27 medlemsförbund och vice ordförande i Alecta.

Tid och plats
Onsdagen den 20 april 2011, klockan 08.30-10.00 på Filmstaden, Västra Mårtensgatan 12 i Lund

Anmälan senast den 18 april till [email protected], eller på www.hjarntrusten.se

Frukostseminariet kostar 450 kronor (exkl. moms), inklusive frukost. (Hjärntrustdeltagare deltar gratis.)

Vill du veta mer eller ha framtida inbjudningar, kontakta: Oskar Ståhl, 046-151080, [email protected]

Framtidssatsning i Sydsverige

400 företagare samlades den 6/10 på Scandic Star Hotell i Lund för att diskutera de affärsmässiga konsekvenserna av de nya materialforskningsanläggningarna ESS och MAX IV. Konferensen arrangerades av Hjärntrusten i Lund i samarbete med Region Skåne, Lunds kommun, Eslövs kommun, Sparbanken Finn, Sydsvenskan, Svenskt Näringsliv och Företagarna.

Anläggningarna är kostnadsberäknade till nästan 20 miljarder SEK och arbetet med byggnationen börjar under innevarande år. Båda anläggningarna kommer att kräva stora regionala och kommunala följdinvesteringar.

Syftet med konferensen var att ge företagarna i regionen möjlighet att komma till tals med ledningen för forskningsanläggningarna och för Region Skåne och kommunerna. Förhoppningen var att företagarna skulle få information om vilka investeringar Region Skåne och berörda kommuner planerar under de närmsta åren och vilka affärer som kan bli aktuella. Representanter för ledningsgrupperna för ESS och MAX IV deltog liksom den politiska ledningen för Region Skåne och Lunds kommun. Dessutom var näringslivet väl representerat på talarlistan. Bland talarna fanns Allan Larsson, Pia Kinhult, Mats Helmfrid, Sven-Thore Holm, Mats Paulsson och representanter för skånska kommuner, Svenskt Näringsliv och Företagarna.

ESS och MAX IV kommer att göra Lunds Universitet till ett världsledande centrum för materialforskning. Både grundforskare och industriforskare kommer att vallfärda till Lund. Verksamheterna kommer alltså att stärka den redan starka vetenskapliga miljön vid Lunds Universitet, och satsningen kommer dessutom att få stor betydelse för näringslivet i hela Öresundsregionen. Bygget av ESS och MAX IV kommer att följas av en rad följdinvesteringar. Region Skåne och Lunds kommun kommer att ställas inför nya utmaningar, med krav på samordning och samverkan. ”Här finns gigantiska möjligheter för vanliga företag. ESS och MAX IV är regionala tillväxtmotorer, som under uppbyggnadsfasen kommer att engagera arkitekter, stadsplanerare, trafikplanerare, byggkonsulter, byggföretag och många underleverantörer” (Jan Sturesson från PWC).

Vilka faktorer talar för att projektet ska bli framgångsrikt i ett längre perspektiv? Lund med sin unika blandning av gammalt och nytt erbjuder en väl fungerande universitetsmiljö med internationellt respekterad spetsforskning och närhet till Köpenhamn, en trivsam boplats med potential att locka välutbildade, idérika personer, gott samarbete mellan akademi och näringsliv och goda förutsättningar att omvandla ”inventions to innovations”; nära till vacker natur, skog och hav, slott och herresäten, jakt och fiske, bad och golf. Kommer detta att räcka för att locka toppforskare och internationella kunskapsföretag till Lund med omnejd?

Vilka är problemen och vilka är svagheterna? Utmaningen är att skapa en attraktiv miljö som lockar inte bara toppforskare utan också entreprenörer och investerare. Vi måste konkurrera med globala kraftcentra i t.ex. USA, Japan och Kina, och vi måste börja med att erkänna våra brister. Lund är en tråkig avkrok i ett tråkigt land med hemskt klimat. Lund lider brist på bostäder, har en otillräcklig infrastruktur och saknar internationella skolor och ett fungerande och välkomnande kulturliv. Både Lund och Malmö lider av dåliga kommunikationer med Köpenhamn och av olösta gränspendlarproblem

Vad behöver göra för att skapa en attraktiv miljö? Lund har omfattande byggnadsplaner för både bostäder och kommunikationer. Omgivningarna kring ESS och MAX IV kommer att bli en ny, levande stadsdel med spännande arkitektur och attraktiva mötesplatser. Öresundsregionens integrering måste påskyndas - det är en politisk fråga på regeringsnivå. Ur kulturell synpunkt har Lund/Malmö för liten kritisk massa, vi måste påskynda integrationen med Köpenhamn. Tillsammans kan vi utveckla en region präglad av dynamisk och kraftfull expansion, rik på upplevelser och olika former av kulturella aktiviteter.

Men vi behöver inte bara ett bättre samarbete över Öresundsbron, vi behöver också ett bättre samarbete mellan kommunerna i Skåne och Blekinge. Vi måste utveckla och stärka Öresundsregionens varumärke menade regionrådet Pia Kinhult, som också rådde konferensdeltagarna att bygga nätverk och skaffa en ESS-koordinator för att göra det möjligt för företagen att dra nytta av den dynamik som är på gång.

Hur ska det göras? Vad gäller själva anläggningsarbetena så finns det problem med att utveckla effektiva kanaler för kommunikation mellan beställarna och tänkbara utförare. En betydande del av investeringarna kommer att gälla högteknologiska hardcoreprodukter som kommer att levereras av internationella specialistföretag, men ganska mycket av budgeten (50 %?) kommer att handla om produkter och tjänster som kan levereras av det lokala näringslivet. För att arbetet ska bli framgångsrikt krävs det samordning av alla goda krafter i Skåne och Blekinge (och Köpenhamn), det krävs organiserad samverkan och samarbete, och det krävs att beställarna och de tilltänkta utförarna utvecklar kanaler för kommunikation, att man helt enkelt hittar former för att börja tala med varandra. Det utförarna vill veta är vad som ska göras, när det ska göras och av vem? Budskapet från beslutsfattarna och beställarna som deltog som talare var mycket tydligt: Beställarna/uppdragsgivarna måste skapa portaler för att möta alla intressenter och företagarna å sin sida måste skapa cluster av samverkande företag för att effektivisera kontakterna med ESS, MAX IV, Region Skåne och kommunerna.

Tillsammans med Region Skåne kommer kommunerna att spela en viktig roll. Region Skåne har tagit initiativ till samordning och samverkan kommunerna emellan och kommer att ta på sig mycket av de stödfunktioner som denna samordning kommer att kräva. Region Skåne kommer att organisera samrådsgrupper där politiska beslutsfattare och administratörer från hela regionen kommer att erbjudas medverkan.

Mycket av framtidssatsningarna kommer att ske utanför Lund, antingen det gäller att bygga bostäder, skolor, kulturverksamheter, skapa möjligheter för företagsutveckling eller lämna utrymme för rekreation och friluftsliv. Inte minst besöksnäringen kan behöva utvecklas. Av konferensen kunde man förstå att många kommuner i Skåne och Blekinge redan är i full gång med planer på investeringar kopplade till de behov som kommer ur ESS och MAX IV. Bland annat Malmö (Pehr Andersson), Eslöv (Cecilia Lind) och Sjöbo (Lena Ytterberg) gav exempel på detta. Men det blev också ganska tydligt att många kommuner i regionen ännu inte påbörjat sin planering inför MAX IV och ESS. Uppfattningen bland de medverkande på mötet var att de kommuner som redan nu är på hugget kommer att ha en betydande fördel framför dem som avvaktar.

Flera gånger under mötet nämndes den kloka devisen:

Samarbeta när man kan, konkurrera när man måste!

Inger Mansfeld        Bengt L Andersson

Här kommer ett viktigt tillägg till sammanfattningen om Hjärntrustens konferens den 6/10.

Lunds Universitet och Öresundsuniversitetet har tillsammans med ett antal andra intressenter i Öresund-Kattegatt-Skagerak-regionen sökt anslag för ett projekt med en budget på 1,8 miljoner EUR (i Interregmedel) från EU för att kompetensutveckla företag i avancerad acceleratorteknik. Om ansökan beviljas kommer projektet att starta i januari 2011.

Syftet med projektet är att regionens teknikföretag ska utbildas för att kunna bli globalt konkurrenskraftiga. Företagen kommer att erbjudas kurser i t ex acceleratorfysik, acceleratordesign, acceleratoranvändning, vakuumteknik, kryoteknik och ytbeläggningsteknik. Det kommer också att arrangeras workshops som ska öppna möjlighet att knyta affärskontakter. Alla deltagande företag kommer att få möjlighet till kompetensutveckling genom studieresor till exempelvis CERN. Företagen kan dessutom erbjudas praktisk handledning av externa experter och möjlighet att utbildas tillsammans med norska och danska teknikföretag.

Budskapet är att företagen i regionen kan få mycket större del av ESS-kakan än de vågar hoppas på om de använder de två närmsta åren till att utbilda sig och att delta i planerade B2B-möten.

Exempel:

• Svetsföretag kan få besök av CERN-specialister som tränar dem i svetsteknik för högvakuumutrustning.
• Finmekanikföretag kan få besöka DESY i Hamburg för att lära sig hur man monterar finmekanik som ska fungera vid -273 grader.
• Instrumentbyggare kan erbjudas utbildning rörande neutrondetektorer.

Öresundsuniversitetet kommer att bjuda in till ett informationsseminarium om detta projekt i början av 2011. Kontaktperson är Caroline Hansson ([email protected])

 I praktiken är det redan beslutat att ESS ska byggas. Det som inte är klart är de exakta avtalsvillkoren och den exakta fördelningen av kostnaderna. Det pågår förhandlingar mellan Sverige och de deltagande länderna om dessa villkor. Det slutliga avtalet kommer att undertecknas under 2012.

Till hur stor del är MAX finansierat? Vilka delar är finansierade? Accelerator, Strålrör, Byggnad, Drift?

För svar på denna fråga hänvisar vi till Max-lab respektive Lunds Universitet

Info om finansiering finns på hemsidan: www.maxlab.lu.se

MAX IV kompletterar ESS i stor del av materialforskningen fast med renare teknik. Om Sverige lägger sina ESS-pengar på utveckling av ytterligare materialforskningsstrålrör på MAX IV, hur mycket skulle vi vinna respektive förlora på ett dubbelt så stort Max-lab istället för ESS?

Det vi skulle vinna är fler forskningstimmar på Max-lab. Förlusterna är desto större. För det första skulle ESS byggas i alla fall fast i ett annat land. Detta skulle i sin tur göra att samordningsvinsterna går förlorade, både i fråga om vetenskaplig attraktivitet och i de miljömässiga och tekniska samordningsvinster en samlokalisering ger. Vad gäller forskningen är det två olika tekniker vi talar om där ESS kan användas för undersökning av material som inte går att undersöka med synkrotronljus.

Specialistföretag anlitas från exempelvis Tyskland. Är det möjligt att kräva återköp i Sverige?

I många fall kommer de utländska företag som anlitas att betalas av sitt eget lands regering som ett in-kind-bidrag till ESS. Större delen av de bidrag som partnerländerna ger kommer att ges på det sättet. Det innebär samtidigt att det inte finns något utrymme för att förhandla om s.k. återköp eftersom det inte är svenska pengar som används i dessa fall. Dessutom är det så att flertalet stora investeringar i forskningsinfrastruktur görs av flera länder tillsammans. Sverige investerar varje år stora summor i anläggningar i t ex Schweiz, Tyskland och Frankrike på samma sätt som dessa länder investerar i anläggningar i Sverige.

Kan ni förklara varför svenska bolag och lokala bolag inte klarar av att leverera acceleratorkomponenter?

Det finns inget som säger att svenska och lokala bolag inte klarar av att leverera komponenter till acceleratorn. Däremot är det så att vissa speciella komponenter i dagsläget bara kan levereras av ett fåtal bolag varav inga finns i Sverige.

Av konsulter som skall hyras in: hur stor andel hör till IT och mjukvaruutveckling? Är det expertkonsulting eller resurskonsulting ni menar?

Det är för tidigt att uttala sig om fördelningen av framtida konsulter. Vad vi kan säga idag kommer det att bli fråga om både expertkonsulter och resurskonsulter.

Var kommer man ha behov av strålskydd? Hur har man tänkt att använda för skyddsmetoder? Vem pratar man med avseende strålskydd?

Behovet av strålskydd är störst i målstationen. Metoder undersöks för närvarande i samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten. Ansvarig för detta arbete är Peter Jacobsson.

Finns det något samarbete mellan Max och ESS? Om ja, till vilken utsträckning?

Ja, ESS och Max-lab samarbetar inom flera områden. Bl. a samarbetas det om elmatning till anläggningarna, vibrationsmätningar och synergieffekter vid drift. Dessutom finns ett samarbete mellan Max-labs huvudman Lunds Universitet, Region Skåne och ESS i bolaget Lundamark som hanterar området mellan anläggningarna och hur det området kan användas för att stödja verksamheten i anläggningarna.

Hur många expatriater beräknas komma?

ca 3000

Hur många och ifrån när beräknar man att det kommer behövas internationella skolplatser?

Om man bara ser till de behov som är direkt relaterade till anläggningarna talar vi om att ca 450 personer ska anställas. Hur många av dessa som kommer att komma från andra länder och ha barn med sig som ska placeras i internationella skolor är mycket svårt att beräkna. Internationella skolplatser behövs fr.o.m. nu i mindre skala dock. För beräkningar som inte är direkt kopplade till ESS hänvisar vi till de utredningar som gjorts av Region Skåne och Lunds Kommun.

Klarar Öresundsregionen kraven på internationalisering? Fick inga svar på frågan HUR regionen skall klara kraven, endast frågetecken. Känns som om frågan har väldigt långt kvar med kort framförhållning.

Också svårt att bedöma. Det är inte så att regionen startar från 0 eftersom det redan idag finns gott om företag här med en internationell prägel. Mindre åtgärder skulle kunna vidtas redan idag som att högtalarutropen i kollektivtrafiken blir tvåspråkig. Detta är också en av de frågor som utreds inom projektet Tita, som leds av Region Skåne.

Vem avgör vilket arkitektförslag som vinner

ESS: Det är för tidigt att säga något om den arkitektoniska utformningen och processen. ESS AB kommer att vara byggherre.

MAX IV: Se info som finns på hemsidan: www.maxlab.lu.se

Hur skall företag i Skåne kunna utveckla de landvinningar som ESS skapar?

Utreds inom Tita-projektet. Inom TITA avser vi att göra en kartläggning/beskrivning av vilka affärsmöjligheter vi ser i samband med etableringarna av ESS och MAXIV samt övriga investeringar som tillkommer med anledning av etableringarna. Denna kartläggning ska förhoppningsvis tydliggöra för företag vilka möjligheter som finns. Kontakt: [email protected]. Se även bifogad sammanställning.

Inskickade frågor till ESS och MAX IV och de nya affärsmöjligheterna

Johan Rosenkvist, Airlog Group Sweden

– Har ni några tankar kring behoven av internationella transporter till och från Lund för detta projektet, hur stora behov, vilka specifika krav etc. etc.

Dels kommer det att finnas behov av transporter av delar och i framtiden även transporter av forskare till och från anläggningen. Från norra Europa vill vi att de ska utnyttja den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält och Öresund för att åka tåg till och från Lund. Längre resor kommer att göras med flyg.

Vad gäller transporter av material är det föremål för närmare utredning.

Björn Åkerman, Management Partners

– Nohau i Malmö, som är specialister på produkter och tjänster kring kravställning, testning och verifiering. Föreställer mej att det finns enorma behov i dessa komplexa anläggningar med att hantera och följa upp krav. Vem skall man prata med om dessa frågor?

MAX IV: Upphandling av konsulter har skett och kommer att ske. Se Opic

– MagComp i Eslöv, som har patenterad världsunik metod för att framsälla magnetiska material, som bl.a. används i induktorer och vid induktionsuppvärmning. Föreställer mej att det finns mängder av induktorer med specifika prestandakrav och andra magnetiska komponenter i anläggningarna, som skulle gagnas av MagComps tekniska lösningar. Vem skall man prata med om dessa frågor?

MAX IV: Upphandling har skett och kommer att ske. Se Opic

Anders Carlius, REAC Fuel AB

Jag har några frågor till ESS dagen. Alla dessa frågor har jag intresse av men de två översta är de som jag brinner mest för.

– Hur ser energiupphandlingen av el ut? Kommer man sätta krav på att det skall vara CO2 neutralt och producerat lokalt? När skall upphandlingen vara färdig? (För att man skall hinna bygga upp en produktionskapacitet så behövs 24 månader) När skall leveranser börja? Vilka energibehov ser ni?

Just nu utreds om vi kan producera vår egen el-energi för att på det sättet säkerställa pris och CO2-neutralitet.

Generellt sett vad gäller upphandlingar kommer alla upphandlingar som styrs från Lund att ske enligt EU:s direktiv för offentlig upphandling. Vi kommer inte att kunna ställa krav på att det är lokalt producerade, men kommer att ställa krav på CO2-neutralitet där så är möjligt. De energibehov vi ser idag är 40 MW.

– Hur ser energiupphandlingen av flytande bränslen ut (bensin, diesel etc.)? Kommer det att finnas krav på lokalproducerat och CO2 neutralt? När skall upphandlingen vara färdig? (För att man skall hinna bygga upp en produktionskapacitet så behövs 24 månader) När skall leveranser börja? Vilka energibehov ser ni?

Vi kommer inte att använda något flytande bränsle i större utsträckning. Den eventuella diesel som kommer att finnas är bara till reservkraften vid större strömavbrott. Upphandling kommer inte att ske. Svårt att i dagsläget räkna ut behovet då vi är i designfasen men ca 2 MW.

– Hur ser möjligheten ut för att kommersialisera uppfinningar som kommer ur forskningen på ESS? Blir metoden som Lunds Universitet arbetar eller kommer ni med mer nytänkande och entreprenörskap? Kan man bli partner som får hjälpa till med kommersialiseringen?

Denna fråga belyses inom Tita-projektet.

– Hur ser kommunikationsbehoven ut med mobiltelefoner, videokonferenser och IP tjänster ut? När kommer specifikationen för detta att göras?

MAX IV: Ramavtal finns idag.

– När kommer upphandlingen av kringtjänster, t.ex. städning, för lokalerna att ske?

ESS: Tidigast 2018-19

MAX IV: Hänvisar till avtal med Wihlborgs. Kommer att ske sent i processen.

– Behövs det externa partners som är med och finansierar uppbyggnaden av några specifika delar som inte är klart än?

Science City kommer troligen att vara uppbyggt på det sättet. Dessa frågor hanteras inom ramen för Lundamark AB som är samägt av Lunds Universitet, Lunds kommun, ESS och Region Skåne.

– Finns det behov av att koordinera boende för de utländska arbetare som kommer hit för att arbeta under 3mån - 3år? Vem blir ansvarig för detta? (Ex på problem/möjligheter: Långtidskontrakt på hyra av fastigheter, hotell, dagis med fler språk).

Denna fråga hanteras också inom Tita-projektet. Inom TITA-projektet, delprojekt Samhällsplanering och transportinfrastruktur görs en studie kring vilken typ av bostäder som behöver byggas och var. Se bifogad sammanställning.

Bo Wollter, Skåne Direkt KB, Scandinavian Investment Partner AB

– Vad har vi som har privata fastighetsmäklareföretag för möjligheter att delta i projekt som rör ESS?

Frågan bör också ställas till Tita-projektet. Känner inte till några konkreta projekt idag som drivs med det fokus. Förmodligen kommer projekt för specifika branscher etc. startas längre fram i processen. Även aktiviteter med tematiskt innehåll t ex upphandlingar, klusterbildning etc.

– Vi är några mäklarföretag som nyligen bildat Scandinavian Investment Partner AB (www.sipar.se) för att rikta privata investerares men också företags pengar från länder inom EU mot svenska projekt (tills vidare med fokus mot Arlanda stad bl a). Vad finns principiellt för möjligheter för dessa investerare att delta i den finansiella uppbyggnaden av ESS? Vi har flera förfrågningar bl a från England och Tyskland i denna sak. Kommer dessa frågor att belysas på konferensen?

Själva anläggningen kommer att finansieras av de partnerländer som är med i ESS-samarbetet. Övrig byggnation hanteras av Lundamark och Lunds kommun.

Anonyma avsändare

– Hi-techdelen i både ESS och MAX IV kommer förmodligen att levereras av stora utländska koncerner. Hur stor andel av investeringen har öronmärkts för dessa tekniskt avancerade produkter? Hur mycket pengar återstår för allt basarbete vad gäller byggnation, energi, ledningsdragningar, kablar, säkerhet, IT, internetlösningar osv. osv.?

Det är för tidigt att säga hur stor andel som ska gå till vad. Det pågår en större översyn av kostnader och hur de ska finansieras. Delar av anläggningen kommer att finansieras av s.k. in-kindbidrag, vilket innebär att ett land kan leverera anläggningsdetaljer, som specificeras av ESS i Lund, istället för kontanter.

– MAX IV ligger planeringsmässigt före ESS. Hur många avtal har MAX IV slutit? Vilka arbeten har påbörjats? Vilka avtalsdiskussioner pågår? Vilka avtal ska man ingå framöver?

Upphandling har skett och kommer att ske. Se Opic

– Vilka upphandlingsregler kommer att gälla för MAX IV och ESS? För Region Skåne och kommunerna?

Max-lab är en del av Lunds Universitet som omfattas av den svenska lagen om offentlig upphandling. För ESS del gäller att de delar som ska handlas upp hanteras i enlighet med EU:s direktiv om offentlig upphandling.

– Vilka upphandlingsregler kommer att gälla för upphandling av konsulttjänster?

Se ovan

– Miljöproblem? Vilka problem kan man förvänta sig (worst case)? Vem har ansvaret och hur kommer det ansvaret att hanteras?

European Spallation Source ESS AB är ansvarig för de problem som kan uppkomma p.g.a. ESS. Vi arbetar för att miljöpåverkan ska bli så liten som möjligt. Hur det ska ske kommer att beskrivas i den Miljökonsekvensbeskrivning som ska lämnas in samtidigt med anhållan om miljöprövning och ansökan om tillstånd enligt Strålskyddslagen.

– Kommer MAX IV och ESS att samordna sina upphandlingar?

Nej. Det är inte möjligt p.g.a. tidsskillnaden.

– Alla potentiella beställare kommer att drunkna i kontaktförsök från alla tänkbara utförare. Hur kommer man att göra det möjligt för utförarna att komma i kontakt med beställarna? Hur kommer det att organiseras? Kommer det att skapas ”portaler” för att underlätta kontakterna? Finns det andra tilltänkta kanaler för kommunikation?

ESS: Ja, det planeras för att skapa portaler för detta. Just nu publiceras alla pågående upphandlingar på ESS hemsida: www.esss.se.

MAX IV: Upphandling har skett och kommer att ske. Se Opic och Tender Electronic Daily som är databaser för upphandling (TED)

– Beställarna vill förmodligen ha få, samordnade anbud snarare än många anbud från många små och medelstora aktörer. Hur löser man det problemet? Ska utförarna samverka i sin planering inför offert-inlämning? Kartellproblem?

ESS: Hänvisar till regionens Tita-projekt (essmax4tita.se). Inom TITA kommer vi med stor sannolikhet driva aktiviteter som syftar till att samverka vid anbudsgivning. (förmodligen hösten 11 - våren 12)

MAX IV: Företag bör gå samman (kluster) och lämna bud genom ett företag som har underleverantörer.

– Många tror att vi under de närmaste åren står inför en högkonjunktur. Om Öresundsregionen står inför stora överstatliga, statliga, regionala och kommunala satsningar kan det bli överhettning. Tillgängliga resurser i vår region kommer inte att räcka till. Hur hanterar man det?

Eftersom det är så pass lång tid kvar till byggstart tror vi att marknaden kan hantera den efterfrågan som ESS utgör. För övrigt hänvisas till Tita-projektet.

Inom TITA-projektet görs en studie kring kompetensförsörjningsbehov till följd av etableringen av ESS och MAX IV. Vidare analyseras vem som kommer till Skåne samt nya arbetstillfällen utifrån ESS/MAX IV-etableringen. Analys görs kring vilken typ av bostäder som behöver byggas och var utifrån ESS/MAX IV-etableringen. Frågan kring tillgänglig mark berörs i delprojekt Samhällsplanering och transportinfrastruktur samt i delprojekt Markregister Syd. Se bifogad sammanställning.

– Hur kommer den nödvändiga regionala och kommunala samordningen att skötas? Alla kommuner kan ju inte bygga nya bostäder eller anlägga golfbanor eller idrottsarenor.

Hanteras av Tita-projektet som Skånes samtliga kommuner, Region Skåne, Region Blekinge och ytterligare åtta aktörer är delaktiga i.

Se bifogad projektbeskrivning för aktiviteter som genomförs inom Tita-projektet.

– Markplanering är en nyckelfråga för att kunna bibehålla så mycket som möjligt av den goda jorden samtidigt som regionen tillförsäkras god infrastruktur, goda allmänna kommunikationer, utrymme för företagsetableringar osv. Vem tar ansvar för detta?

För Lunds del är det Lunds kommun. Hanteras också inom Tita-projektet.

Frågan kring tillgänglig mark och markplanering berörs i delprojekt Samhällsplanering och transportinfrastruktur samt i delprojekt Markregister Syd. Se bifogad sammanställning.

– Prognoserna kring ESS och MAX IV talar om en tillströmning av flera tusen forskare med åtföljande teknisk bemanning. Var ska de bo? Sannolikt handlar det om personer som inte önskar permanent boende. Det kommer alltså att röra sig om hyreslägenheter? Vem bygger, vem äger och förvaltar, och var ska lägenheterna finnas?

Vad gäller de forskare som kommer och besöker anläggningen kommer de att stanna mellan 1 och 7 nätter. Det kommer att byggas ett hotell/gästrum i omedelbar närhet till anläggningarna för detta ändamål. För övrig byggnation hänvisar vi till kommunerna och Tita-projektet.

Inom TITA-projektet, delprojekt Samhällsplanering och transportinfrastruktur görs en studie kring vilken typ av bostäder som behöver byggas och var. Se bifogad sammanställning.

– ESS och MAX IV kommer sannolikt att betyda mycket för Lund. Men vad blir konsekvenserna för Öresundsregionen? Varför ska man bry sig i Östra Göinge och Ystad?

Tita-projektet har till uppgift att samordna detta och utreda hur hela Skåne och Blekinge kan dra nytta av etableringen av ESS och MAX IV. Vilka effekter etableringarna får i olika delar av regionen beror naturligtvis dels på vilken efterfråga som finns vid byggnation o dyl. men dessutom på de regionala företagens förmåga att se affärer i samband med etableringarna. Avståndet från Ö Göinge och Ystad är inte långt om det gället att leverera t ex i samband med byggnation. Det TITA kommer kunna hjälpa till med är att informera om vad som ska ske och när det sker!

– Vad är planerna för Brunnshög och Science City? Blir det spårvagn? Är arkitekterna klara med sina förslag? Hur ser tidsperspektivet ut? Hur ser det ut om 5 år?

Hänvisas till Lunds kommun som har gjort en förstudie för området.

– Har kommunerna sett över sina behov av mark för bostadsbyggen och företagsetablering? Kommer det att bli tal om expropriation av mark?

Hänvisas till respektive kommun.

– Totalentreprenad för stora uppdrag kommer att kräva underleverantörer. Hur ser upphandlingen ut i såna lägen?

Det är inte klart hur entreprenaderna kommer att se ut.

– Det kommer förmodligen att krävas samordning av insatserna och samverkan mellan olika parter. Hur är förutsättningarna för detta?

Hanteras av Tita-projektet. I och med starten av TITA har en gemensam plattform börjat byggas upp som mycket tydligt ökar möjligheterna för samordning. Se bifogad sammanställning.

– Alla väntar sig att få se spin off- företag baserade på ny kunskap från ESS och MAX IV. Vilken typ av företag hoppas man på?

Hanteras av Tita-projektet.

Inom Tita-projektet, delprojekt Samhällsplanering och transportinfrastruktur, görs en studie kring vilka nya arbetstillfällen som kan tänkas komma till regionen till följd av etableringen av ESS och MAX IV. Se bifogad sammanställning.

– Hur ser Malmö på ESS och MAX IV? Vilken planering har man gjort?

Hänvisas till Malmö stad. Finns en utredning gjord av stadskontoret hösten 2009 som heter INSIKT.

– Hur ser övriga skånska och blekingska kommuner på investeringarna i Lund? Vilken nytta kan det innebära?

Hänvisas till Tita-projektet. De flesta kommuner har formulerat tankar/strategier för hur de vill dra nytta av etableringarna. Generellt kan man säga att ju längre från Lund desto mer fokus på besöksnäring, upplevelser etc. och ju närmre desto större fokus på byggnation. Naturligtvis stor variation kommuner emellan beroende på företagsstruktur.

 – Om man vill vara med i konkurrensen och lämna in anbud hur går man till väga?

Se tidigare fråga.

 – Om det blir förseningar i byggprocessen och fördyringar, hur hanterar man det? Finns det reserver att ta till?

Vad gäller ESS är det för tidigt att svara på denna fråga.

 – Det finns ett kommunikationsproblem för ESS och MAX IV. Hur öppnar man kanaler in till dem som är ansvariga för upphandlingarna? Kommer det att skapas portaler för informationsutbyte mellan beställare och tänkbara utförare?

Se tidigare fråga.

 – Min fråga gäller huruvida kommunerna har insett de regionala och kommunala konsekvenserna av ESS och MAX IV? De kommuner som är mest på hugget kommer sannolikt att gå i mål som vinnare under nästa decennium. De kommuner som inte deltar riskerar att hamna i bakvattnet.

Alla skånska kommuner är med i Tita-projektet.

Tourism i Skåne har precis släppt rapporten "Strategiska initiativ: Produkt- och destinationsutveckling" vilket är extra intressant då Gröna Lunds VD Jan Roy kommer till oss på ett frukostseminarium den 26/11 och berättar om just detta.

Kommande satsningar i Skåne är bland annat:

Eksploria
Byggkostnad:1,5-2 miljarder kronor. Förväntas öka turismintäkterna till Malmö och Skåne med cirka 300 miljoner kronor (6 %), exklusive det som spenderas i parken. Klart 2014–1016.
Placering: Svågertorp, Malmö

Lundiana
Beräknad byggkostnad: 17,5 miljarder kronor. Planerad byggstart 2013. Max IV samt ESS står klara 2015 respektive 2019.
Placering: Brunnshög, Lund.

Emporia
Byggkostnad: 3,5 miljarder kronor. 220 butiker med internationell karaktär. Klart: Hösten 2012.
Placering: Hyllie, Malmö

Vill du läsa rapporten går det utmärkt att göra detta på deras hemsida http://tourisminskane.skane.com/

Besöksnäringen ökar attraktionskraften i Skåne
Öresundsområdet har potential att bli ett kreativt och dynamiskt centrum för ekonomisk utveckling. Genom de stora forsknings-anläggningarna ESS och MAX IV kommer Lund att bli världsledande inom material-forskning. För att detta ska attrahera internationella toppforskare, studenter och investeringsvilligt kapital måste regionen bli en spännande och attraktiv plats att bo och arbeta på. I detta ingår kulturella aktiviteter, arenor för idrott och evenemang, inbjudande miljöer för fritidsaktiviteter, nöjen och rekreation. Kultur i vid bemärkelse, konst, musik, teater, underhållning är det som skapar en attraktiv livsmiljö.

Besöksnäringen i Sydsverige
Besöksnäringen behöver utvecklas, annars riskerar vi att hamna i skuggan av Danmark, som har många attraktiva besöksdestinationer med starka varumärken. Till exempel Tivoli, Bakken, Louisiana, Arken, Operan, Det Kongelige och mängder av arenor för teater, konst, musik och sport. Även i ett svenskt perspektiv har vi halkat efter, både Göteborg och Stockholm har starkare besöks-destinationer än Skåne. Om inte besöks-näringen utvecklas riskerar Skåne att uppfattas som en satellit till Köpenhamn, snarare än en likvärdig part i ett framtida Öresundssamarbete.

Vad kan göras?
Vi kan börja med att värna om de attraktioner som redan finns. Museer behöver stödjas och stimuleras, liksom teater, musik och konst som idag går på sparlåga. Många ambitiösa teater- och musikprojekt både i Lund och i Malmö drivs av entusiaster utan resurser. Besöksdestinationer utanför Lund/Malmö/ Helsingborg har svårt att bli uppmärksammade. Folkparkerna i Skåne är stadda i förfall.

Vi kan också bygga nya besöksdestinationer, det finns till exempel en idéskiss (som Allan Larsson är pappa till) till Expo Lundiana, som vill erbjuda mötesplatser för vetenskap och underhållning, så som man redan har gjort i Göteborg med Universeum, i Södertälje med Tom Tits Experiment och i Köpenhamn med Experimentarium. Det finns också tankar på att bygga en nöjespark i Svågertorp.

Jan Roy är koncernchef för Parks & Resorts Scandinavia i vilket Gröna Lund ingår. Han vet vilka förutsättningar som gäller för besöks-destinationer och han kan lära oss ett och annat om hur man blir framgångsrik i nöjesbranschen.

Tid och plats
Fredagen den 26 november 2010, klockan 08.30-10.00 på Filmstaden, Västra Mårtensgatan 12 i Lund.
Anmääl dig på www.hjarntrusten.se

Turistnäringen i Sverige är en viktig framtidsbransch som omsätter cirka 250 miljarder. Besöksnäringen omfattar allt som handlar om nöje och rekreation, från nöjesparker, golfbanor, djurparker, cirkusföretag, badorter, skidorter, idrottsanläggningar, äventyrsparker, teatrar, konsertlokaler, konsthallar, slott och herresäten.
Bland nöjesparker i Norden är Köpenhamns Tivoli störst (omsättning runt 1 miljard danska kronor), Lisebergs- och Parks & Resorts - koncernerna är tvåa med en omsättning på runt 900 miljoner SEK vardera.

Varumärkesuppbyggnad
Besöksnäringen är viktig för utvecklingen av varumärke - både för Sverige som nation och för lokala aktörer. Vad har inte Tivoli betytt för Köpenhamns och Danmarks varumärke? Vad vore Göteborg utan Liseberg, Stockholm utan Gröna Lund, Kiruna utan ishotellet och Kivik utan Kiviks marknad? Men konkurrensen om uppmärksamheten är hård. Det behövs nya grepp, tex parkbesök, tivoli, museer, rekreation och underhållning kombinerat med hotell och restaurang, liknande det som finns i Disneyland och som nu byggs upp i anslutning till Tivoli i Köpenhamn och Gröna Lund i Stockholm. När Tivoli utvecklas och förnyas tjänar hela Köpenhamn på det, motsvarande gäller för Gröna Lund och Stockholm.

Besöksnäringen i Sydsverige
Öresundsbron, Malmös förvandling till dynamisk kunskapsstad och stora internationella investeringar i Lund ändrar förutsättningarna för besöksnäringen i Sydsverige. Vi måste skapa en attraktiv och spännande miljö som lockar både ungdomar och kapital. Vi förväntas konkurrera med kreativa centra i andra länder och vi måste börja med att erkänna våra brister.
I jämförelse med Köpenhamn är besöksnäringen i Skåne underutvecklad. Vi har nära till vacker natur, skog och hav, jakt och fiske, bad och golf. Räcker det? Eller måste vi utveckla besöksnäringen för att matcha Köpenhamn med omnejd? Och hur ska det i så fall gå till?

Föreläsare
Jan Roy är koncernchef för Parks & Resorts Scandinavia och VD för Gröna Lund. I koncernen ingår Furuviksparken, Kolmården, Skara Som-marland och Aquaria. Koncernen har successivt stärkt sin position som den ledande aktören i branschen. Gruppen närmar sig 3 miljoner besökare per år och är med 3 000 anställda en av landets största ungdomsarbetsgivare. Vi kan lära oss mycket av Jan Roy hur man utvecklar och marknadsför besöksnäringen.
Jan Roy har ett förflutet som rockmusiker och mångårig vd och företagskonsult med fokus på strategisk implementering. Han är medförfattare till två böcker om strategisk styrning, översatta till ett 10-tal språk. Han har varit ansvarig för Hjärntrustens verksamhet i Stockholm. Erbjudandet att bli chef för Parks & Resorts kom relativt sent i hans liv, närmare bestämt efter fyllda 60 (en ålder då karuseller inte har samma lockelse). Men det var svårt att säga nej till erbjudandet att ta över ansvaret för detta spännande paket av underhållning och attraktioner - med en alldeles unik mix av gammalt och nytt.

Tid och plats
Fredagen den 26 november 2010, klockan 08.30-10.00 på Filmstaden, Västra Mårtensgatan 12 i Lund
Anmälan och pris
Anmälan senast den 24 november till [email protected], eller på
www.hjarntrusten.se
Frukostseminariet kostar 450 kronor (exkl. moms), inklusive frukost. (Hjärntrustdeltagare deltar gratis.
Vill du veta mer eller ha framtida inbjudningar, kontakta:
Oskar Ståhl, 046-151080, [email protected]

Forskningspolitik diskuteras flitigt. Det hänger samman med att man från politiskt håll ser forskning som en hävstång som ska bidra till att förnya vårt näringsliv (nya produkter, effektivare produktion) och trygga vår försörjning i framtiden. Samhället finansierar en stor del av forskningen på Universitet och Högskolor och har därför ett berättigat intresse av att se till att pengarna används på ett bra sätt. Det betyder t ex att man försöker styra anslagen till forskningsområden som uppfattas som angelägna och att man vill satsa på forskning som är fruktbar. Detta leder till att man försöker utveckla metoder för att utvärdera kvalitén på forskningen. Men forskning är en bedömningssport (som konståkning ungefär). Det finns gott om exempel på ”god” forskning (i betydelsen angelägen, användbar, banbrytande) som i efterhand visade sig vara undermålig och missvisande. (Kolla t ex Nobelpriset i medicin 1949). Om man tänker efter så inser ju var och en att det är en omöjlig uppgift att objektivt avgöra vad som är god forskning. Vem sitter inne med en framsynthet som gör det möjligt att avgöra vilka forskningsrapporter som kommer att visa sig vara viktiga i framtiden? Icke desto mindre försöker man ihärdigt.

Kan man mäta forskningskvalitet?
Svaret på frågan är Nej. Man kan ganska lätt mäta den uppmärksamhet som en publicerad forskningsrapport väcker i forskarvärlden genom att registrera det antal gånger en publikation i fråga citeras av andra forskare. De flesta vetenskapliga uppsatser citeras inte alls. Några få citeras flitigt. Men även om en uppsats har citerats många gånger betyder inte det att uppsatsen är bra, den kan ju lika gärna citeras därför att kollegor ute i världen tycker att uppsatsen i fråga är rent strunt och vill bemöta dumheterna. Antalet citeringar som en forskare uppnår är alltså inte ett kvalitetsmått, men det är ett bra mått på den uppmärksamhet (positiv eller negativ) som uppsatsen har väckt.

Det finns inget objektivt sätt att mäta forskningskvalitet!
Man har försökt skapa kvalitetsmått genom att blanda in en annan (och egentligen helt ovidkommande) faktor, nämligen impact factor för tidskiften som publicerat uppsatsen. Tanken är förmodligen den att berömda och väletablerade vetenskapliga tidskrifter med hög impact factor (t ex Nature och Science) har en så sträng kvalitetskontroll att de uppsatser som de accepterar för publicering förses med en kvalitetsstämpel.(Detta är nonsens – även Nature och Science publicerar ibland trams). En uppsats som har publicerats i Nature har lättare att bli uppmärksammad och citerad än om samma uppsats hade publicerats i en mindre ansedd tidskrift. Att uppsatser kan väcka stor uppmärksamhet trots att de publiceras i mindre kända tidskrifter är ju strängt taget mer respektingivande än att vinna uppmärksamhet genom att publicera i Nature. Många Nobel-pris har tillfallit forskare som publicerat sina fynd i små tidskrifter med låg impact.

Forskning per satsad krona
Självklart hade det varit värdefullt för anslagsgivare att kunna använda sig av ett objektivt kvalitetsmått på vetenskaplig produktion– ännu mer värdefullt hade det varit att ställa produktionen av värdefull och användbar forskning i relation till de kostnader som varit förknippade med forskningsinsatsen. Att producera forskning på basis av stora anslag och med hjälp av en stor stab av medarbetare kräver ingen större begåvning. Att producera uppmärksammad forskning utan resurser väcker stor respekt i mina ögon.
 
Mängden uppmärksammad forskning per investerad krona vore ur samhällsekonomisk synvinkel det ultimata verktyget för anslagstilldelning. Detta lär dock förbli en byråkratisk önskedröm. Idag är väl grundregeln snarare den att de forskare som redan har stora anslag kommer att tilldelas ytterligare anslag medan de som inga anslag har heller inga får. Underförstått att de som redan fått stora anslag sannolikt gör god forskning (eftersom de fått anslag tidigare) medan de som inga anslag fått gör mindre god forskning (eftersom de inte fått några anslag). Cirkelresonemang av detta slag är vanligt - och mycket användbart i många sammanhang.

Om att alltid få rätt
Anslagsgivande instanser vill naturligtvis inte riskera kritik för att satsa på ”dålig forskning” och riskabla projekt. Det är då frestande att välja den lätta utvägen att ge anslag till resursstarka forskargrupper och neka anslag till dem som inga anslag har. Med ett sådant tillvägagångssätt får man alltid rätt. Så här är det nämligen: Om en forskargrupp har otillräckliga resurser och man nekar gruppen anslag (med kvalitetsargument) så blir ju resultatet sannolikt självuppfyllande, dvs gruppen som nu saknar resurser kommer inte att kunna prestera. Det var följaktligen rätt att vägra forskaren anslag (vilket skulle bevisas). Men om, mot förmodan, forskargruppen trots allt lyckas genomföra projektet utan anslag, så kan ju den anslagsgivande instansen fortfarande hävda att beslutet att neka gruppen anslag var rätt (anslaget behövdes inte, vilket skulle bevisas).

Rolf Håkanson

Svensk forskning kan bättre. Jan Björklund vill att Sverige ska vinna Nobelpris (och tycks inte känna till att Sverige redan ”vunnit” många Nobelpris). Om vi satsar mer resurser på forskning och högre utbildning så kommer Nobelprisen med automatik – det är politisk logik. Om man petar in pengar i ena änden så kommer det ut något bra i den andra.

Lars Rask, som är vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning skrev i Dagens Industri (7/9) att svensk forskning har tappat i internationell konkurrenskraft och att det beror på att svenska universitet har för många och för små forskargrupper. Två veckor senare (21/9) publicerade BiotechSweden en intervju med Göran Sandberg, rektor vid Umeå universitet och tung ledamot i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som står för en betydande del av svensk forskningsfinansiering. I den intervjun hävdar Sandberg att 30 % av alla forskare vid våra universitet och högskolor inte håller måttet. Han har förmodligen rätt och siffran är kanske t o m i underkant.
 
Svensk forskning har tappat i konkurrenskraft
 
Det tycks vara ett faktum att svensk forskning tappat i konkurrenskraft under de senaste decennierna. Baserat på citeringsfrekvens låg Sverige tidigare i topp, nu har vi halkat efter. Citeringsfrekvensen är ett mått på hur mycket internationell uppmärksamhet en forskare lyckas nå. Antalet gånger en vetenskaplig uppsats citeras av andra forskare registreras som ett mått på uppsatsens genomslagskraft. Svensk naturvetenskaplig och medicinsk forskning har länge varit mycket framgångsrik i detta avseende.
 
Nyligen redovisade Lars Rask sitt recept för att råda bot på vår försämrade konkurrensförmåga. Han vill att universiteten ska bygga nya forskningsorganisationer baserade på färre forskargrupper med bättre basfinansiering. Det låter bestickande - men vad händer då med alla små forskargrupper som kanske har potential att prestera lysande forskning om de får chansen att växa och utvecklas. Jag kan se problem med en hierarkiskt uppbyggd spetsforskningsorganisation av den typ som Lars Rask tycks förespråka. Man riskerar att missa det faktum att dagens spetsforskning inte är morgondagens, och att kreativitet inte främjas i administrativa tvångströjor.
 
Jag tror att det är klokt att begrunda hur svensk forskning var organiserad under efterkrigstidens guldår. Krigsslutet innebar en explosion av kreativitet inom svensk naturvetenskaplig och medicinsk grundforskning (nyfikenhetsforskning). Denna fas varade i drygt 40 år. Under denna tid kunde vi skryta med 10 Nobel-pristagare i naturvetenskap och medicin. Över huvud taget väckte svensk forskning stort internationellt intresse, vilket illustreras av att ett ganska stort antal svenska forskare hade citeringssiffror som man inte kommer i närheten av idag.

Den mentala miljön
 
Går det att återskapa den mentala miljön som gjorde denna guldålder möjlig? Förmodligen inte – men det kanske kan löna sig att begrunda hur man organiserade grundforskningen på den tiden? Spontant skulle jag vilja säga att den medicinska forskningen (som jag känner bäst) inte var organiserad över huvud taget (åtminstone upplevde jag det så). Resurserna var ofattbart små med dagens mått mätt - men de var tillgängliga för alla i verksamheten. Livet på laboratoriet kännetecknades av lekfullhet och improvisationer, fullständig frihet, närmast anarki, kopplat med hög personlig ambitionsnivå och hängivet dygnetruntarbete, men också med frihet från restriktioner och administrativa tvångströjor. Miljön var uppmuntrande och duktighet belönades. Ingen interndebiterades, ingen tvingades att skriva anslagsansökningar, månadsrapporter, kvartalsrapporter eller halvårsrapporter. Istället publicerade man flitigt vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter. Och artiklarna lästes och citerades. Några forskare fick Nobel-pris, andra kick-startade slumrande svenska medicinalföretag, som från 60-talets början växte till multinationella läkemedelsjättar. Denna fas av intensiv kunskaps- och idéöverföring varade i nästan 40 år. Några produktexempel: Heparin, Xylocain, Bricanyl, DOPA, Zelmid, Losec/Nexium. Från början av 90-talet var den svenska läkemedelsindustrins tillväxtfas över, inga fler nydanande produkter har sett dagens ljus sedan dess. Industrins intjäningsförmåga var (och är) dock fortfarande hög. Fasförskjutningen i tid mellan produktutveckling och intjäning gör att produkter kan skapa intäkter under många år efter lanseringen. Ett läkemedelsföretag kan leva gott och länge på gamla meriter.
 
Alltså, från 60-talets början gick svensk läkemedelsindustri (baserad på svensk biomedicinsk grundforskning) in i en 40-årig period av framgång och hisnande tillväxt. Var det en ren tillfällighet? Jag tror inte det - jag tror att en analys av vad som hände under dessa år kan ge värdefull kunskap om hur man frigör kreativitet och skaparkraft. Och hur man därefter (på mindre än 10 år) lyckas tömma organisationerna på kraft och styrka.

Kreativiteten tar sig nya uttryck

Under 80- och 90-talen tog sig kreativiteten andra vägar– telekommunikation, mobil telefoni, IT och internet. Sverige har legat – och ligger fortfarande – långt framme inom kommunikationsteknologin och innovationerna har följts av en snabb företagsutveckling Den mentala miljö som skapade IT och internetrevolutionen (frihet från yttre krav och förväntningar, total respektlöshet mot auktoriteter, anarki, tunnelseende, besatthet och ofattbart små resurser) påminner mycket om den mentala miljö som rådde under biomedicinens guldålder

Vi behöver rebeller – inte tjänstemän

Nyfikenhetsforskningens förutsättningar är helt annorlunda idag än de var för 30-40 år sedan. Resurserna är mycket större, vilket är bra, men idag inlemmas naturvetenskapliga och biomedicinska forskarstudenten i ett hierarkiskt och byråkratiskt system redan från början. Disciplineringsprocessen börjar från dag ett. Doktoranden måste uppfylla sin handledares förväntningar och utrymmet för egna initiativ är litet. Handledaren har resurserna och fullständig kontroll över arbetsprocessen.

De begåvningar vi hoppas rekrytera till forskning är personer, som vi vill ska drivas av nyfikenhet och lust att förnya, förändra, förbättra , med förmåga att tänka på tvärs, och som vi hoppas ska göra originella, nydanande insatser inom sitt område, kort sagt de skall vara självständiga, ifrågasättande, antiauktoritära och hyperkritiska rebeller. Men vilka rebeller inordnar sig frivilligt i nuvarande byråkratiska system?

Varför genomgår man idag forskarutbildning? Därför att man efter utbildningen hoppas få ett bra jobb! Om avsikten är att rekrytera självständiga, självtänkande, respektlösa (olydiga) och nyfikenhetsdrivna forskare (som ska leverera Nobelpris till Sverige i framtiden) kan man knappast konstruera ett sämre system.

Vi måste lära oss hur vi skapar attraktiva miljöer dit begåvade och talangfulla människor (och företag) söker sig, och vi måste lära oss att identifiera talangerna tidigt och utveckla belöningssystem, som ger dem möjlighet att växa och utvecklas.

Rolf Håkanson
Professor i Farmakologi,
Hjärntrusten

Svenska Nobelpris sedan krigsslutet

1948 Arne Tiselius, kemi
1955 Hugo Theorell, medicin
1967 Ragnar Granit, medicin
1970 Hannes Alfvén, fysik
1970 Ulf von Euler, medicin
1981 Torsten Wiesel, medicin
1981 Kai Siegbahn, fysik
1982 Sune Bergström, medicin
1982 Bengt Samuelsson, medicin
2000 Arvid Carlsson, medicin

Alan Greenspan, förre chefen för den amerikanska centralbanken, anses vara den som genom att lätta på kreditrestriktionerna orsakade bolånekrisen i USA, som i sin tur försatte hela världens finansiella system i fritt fall. Under många år dessförinnan var han hyllad, beundrad och respekterad men när finansbubblan sprack blev han hårt kritiserad. 

I sin ungdom var Greenspan en begåvad tenorsaxofonist, som allvarligt övervägde en karriär som jazzmusiker. Olyckligtvis (skulle man kanske kunna säga) valde han bort musiken för att i stället studera ekonomi. Enligt väl underrättad källa avbröt Greenspan sin bana som musiker därför att han i unga år hörde ett musikaliskt underbarn vid namn Stan Getz spela tenorsaxofon i Woody Hermans orkester (Four Brothers-epoken). Han insåg omedelbart att han aldrig skulle kunna matcha Getz skicklighet på instrumentet och satsade på ekonomi istället för jazz. 

Stan Getz var en av världens främsta tenorister ur den ”coola” skolan med en melodisk begåvning och en mjukt sammetslen ton som var helt unik. Han fick på 60-talet stora kommersiella framgångar med sina bossa nova-skivor (The girl from Ipanema osv) och blev något av en legend i jazzkretsar.  Han gifte sig på 50-talet med Monica Silverskiöld från Lund där han bodde av och till under många år. Han hade ju en internationell karriär men gav ofta konserter i Stockholm och Köpenhamn. Han kom att spela en stor roll för den svenska och danska 50- och 60-talsjazzen. Han spelade oupphörligt och överallt- ofta med lokala förmågor– inte minst med unga Lundamusiker, t ex svågern Peter Silversköld, som spelade bas. Varhelst Getz befann sig letade han upp spelsugna musikanter och jammade med dem nätterna igenom. Vid ett tillfälle vid mitten av 70-talet lät man bandspelaren stå på under en jam session med studenter hemma i villan i Lund. Nyligen gavs den inspelningen ut på en CD under titeln Affinity. Den är riktigt bra – dessutom rolig inte minst därför att man hör familjens barn prata och familjens hund som skäller i bakgrunden. Stan Getz dog 1991, lyckligt ovetande om sin roll i den finansiella katastrof som hans beundrare Alan Greenspan orsakade många år senare. 

PS Stan Getz (styv-) svärfar var professor i Lund. Han var mån om sin nattsömn och uppskattade inte Stan Getz vana att spela saxofon nätterna igenom. DS.

Lars Rask, som är vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning skrev häromdagen i Dagens Industri (7/9) att svensk forskning har tappat i internationell konkurrenskraft och att det beror på att svenska universitet har för många och för små forskargrupper.

Det är ett faktum att svensk forskning tappat i konkurrenskraft under de senaste decennierna. Baserat på citeringsfrekvens låg Sverige tidigare i topp, nu har vi halkat efter. Citeringsfrekvensen är ett mått på hur mycket internationell uppmärksamhet en forskare lyckas nå. När en vetenskaplig uppsats citeras av andra forskare registreras det som ett mått på uppsatsens genomslagskraft. Historiskt har svensk naturvetenskaplig och medicinsk forskning varit mycket framgångsrik i detta avseende.

I går redovisade Lars Rask, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning, sitt recept för att råda bot på den bristande konkurrensförmågan. Han vill att universiteten ska bygga nya forskningsorganisationer baserade på färre forskargrupper med bättre basfinansiering. Det låter bestickande - men vad händer då med alla små forskargrupper som kanske har potential att prestera lysande forskning om de får chansen att växa och utvecklas. Jag kan alltså se vissa problem med en hierarkiskt uppbyggd spetsforskningsorganisation av den typ som Lars Rask tycks förespråka. Dagens spetsforskning är inte morgondagens. Kreativitet främjas inte i administrativa tvångströjor

Jag tror att det är klokt att begrunda hur svensk forskning var organiserad under guldåren. Under efterkrigsåren fram till början av 80-talet kunde vi skryta med 6 nobelpristagare i medicin/naturvetenskap. Till detta kom minst två forskare som man på goda grunder kunde anta skulle ha fått Nobel-pris om de inte dött i unga år. Ett antal högt förtjänta svenska forskare hade citeringssiffror som vi inte kommer i närheten av idag. T o m en medelmåttig forskare som jag själv lyckades (med stor möda) samla ihop nästan 40 000 citeringar, vilket efter dagens förhållanden får anses vara en hög siffra.

Går det att återskapa den mentala miljön som gjorde denna guldålder möjlig? Kanske det kan löna sig att begrunda hur man organiserade grundforskningen på den tiden? Spontant skulle jag vilja säga att den medicinska forskningen (som jag känner bäst) inte var organiserad över huvud taget (åtminstone upplevde jag det så). Resurserna var små (ofattbart små med dagens mått mätt) - men de var omedelbart tillgängliga för alla i verksamheten. Livet på laboratoriet kännetecknades av lekfullhet och improvisationer, fullständig frihet, närmast anarki, kopplat med hög personlig ambitionsnivå och hängivet dygnetruntarbete, men också med frihet från restriktioner och administrativa tvångströjor. Ingen hierarki, inga anslagsansökningar, inga månadsrapporter att skriva. Men vi skrev och publicerade artiklar i den vetenskapliga pressen på löpande band. Och de artiklar vi skrev lästes och citerades. Några av oss fick Nobel-pris, andra kickstartade slumrande svenska medicinalföretag, som från 60-talets början växte till multinationella läkemedelsjättar. Några produktexempel: Heparin, Xylocain, Bricanyl, DOPA, Zelmid, Losec/Nexium. Under 90-talet vände det neråt för svensk läkemedelsindustri. Nu återstår bara det yttre skalet, de pampiga byggnaderna - monument över en svunnen storhetstid.

Alltså, från 60-talets början och 40 år framåt gick svensk läkemedelsindustri (baserad på svensk medicinsk grundforskning) in i en period av oavbruten framgång och hisnande tillväxt. Var det en ren tillfällighet? Jag tror inte det - jag tror att en analys av vad som hände under dessa 40 år kan ge värdefull kunskap om hur man frigör kreativitet och skaparkraft. Och hur man därefter (på mindre än 10 år) lyckas tömma organisationerna på styrka och kraft.

10.00         Registrering och kaffe

10.30       Välkommen, Bengt L Andersson, Hjärntrusten

 Moderator Lars Mogensen

10.35         ESS och MAX IV- motorer för tillväxt

               Perspektiv och förväntningar, Allan Larsson, Lunds Universitet

               MAX IV - vår nya ljuskälla, Åke Kvick, MAX IV

               Erfarenheter av upphandling till MAX-lab, Göran T. Andersson, MAX-Lab

               ESS - vilka möjligheter kommer anläggningen att skapa?, Mats Lindroos, ESS

 11.30       Vilka investeringar tänker Region Skåne och kommunerna göra?

               ESS och MAX IV: Regionens tillväxtmotorer, Jan Sturesson, PWC

               Hur förbereder sig Lund? Kunskapsstråket och Lund NE, Mats Helmfrid, Lunds kommun

               Klarar Öresundsregionen kraven på internationalisering?, Pia Kinhult, Region Skåne

 12.30       Lunch och mingel

               Moderator Bengt L. Andersson

 13.30       Affärsmöjligheter för regionens företagare

               Mark för nya företag, Nils Gyllenkrok, Björnstorp, Bengt Holgersson, Lundamark

               Byggnationen av MAX IV, samordning och samverkan, Mats Paulsson, Peab, Ulrika Hallengren, ML4

               Tech Network: exempel på industriell företagsamverkan, Mats Svensson, Tech Network

               Nya kunskapsföretag i spåren av ESS och MAX IV, Sven-Thore Holm, Lundavision

15.00         Kaffe

15.30        Frågestund

Rolf Elmér från Svenskt Näringsliv och Eva Ohlstenius från Företagarna inleder och diskuterar planerade kommunala satsningar med representanter för Malmö (Pehr Andersson) Eslöv (Cecilia Lind) och Sjöbo (Lena Ytterberg).

Därefter frågor från auditoriet till representanter för beslutsfattare och beställare:

Pia Kinhult, Jan-Inge Ahlfrid, Mats Lindroos, Ulrika Hallengren, Göran T Andersson och Mats Paulsson, Åke Kvick.

16.30         Avslutning, Inger Mansfeld, Hjärntrusten

Plats: Scandic Star Hotell, Glimmervägen 5. Lund

Datum: Onsdagen 6 oktober, klockan 10.00-16.30

Anmälan www.hjarntrusten.se. Konferensen kostas 675 kronor (exkl moms)

Vill du delta och vara säker på plat sås anmäl dig redan nu!

ESS och MAX IV är investeringar i storleksordningen 20 miljarder SEK – men det handlar inte bara om gigantiska forskningsanläggningar; det är en stad som ska byggas.

Arbetet börjar NU och inkluderar en lång rad följdinvesteringar på kommunal och regional nivå.

Hur hittar Du affärsmöjligheterna? Vilka är beställarna och vem kommer att bli utförare?

Vad är det som ska göras?
När ska det göras?
Vem ska göra det?
Hur ska det göras?

I samarbete med bland annat Lunds kommun, Malmö stad, Region Skåne, Företagarna och Allan Larsson (mannen som placerade ESS i Lund) arrangerar Hjärntrusten en konferens där företagare, investerare och markägare får möjlighet att ställa  frågor direkt till politiker och beslutsfattare.

Tid och plats: Onsdagen den 6 oktober i Lund, Scandic Star, klockan 10.00-18.00.

Pris 675 SEK (exkl. moms), inklusive lunch.

Hjärntrustmedlemmar och medlemmar i Hjärntrustens nätverk deltar gratis.

Anmäl dig på www.hjarntrusten.se omgående så är Du garanterad plats. Detaljerat program skickas ut i augusti.

ESS öppnar fantastiska affärsmöjligheter!

När jag år 2001 blev medlem i Hjärntrusten arbetade jag som Sverigechef i en finsk börsnoterad IT-koncern. Marknadens konjunkturläge har en tendens att prägla intresset för nätverksorganisationer.

Mitt uppe i själva nätverksmötena upplevde jag förstås inte några dramatiska förändringar i mitt yrkesliv.

När jag ser tillbaka på åren med Hjärntrusten kan jag dock konstatera att några av människorna som jag fick förmånen att lära känna betytt mycket för min yrkeskarriär.

Tack vare Hjärntrusten uppstod möjligheter för mig att växla bransch från IT till management. En bransch som jag sedan dess har trivts mycket bra i. Åren som VD och affärskonsult i det etablerade managementkonsultföretaget är en viktig erfarenhet i mitt nuvarande företagande och min fortsatta karriär.

Funderar du på att utöka ditt affärsnätverk och utbyta erfarenheter med andra ledare? Då är Hjärntrusten är starkt alternativ.

Magnus Särnevång
Leapflow AB